Boktips från bibblan!

Under sommaren skriver bibliotekspersonal lästips åt Gotland Justnu och publiceras därefter på våra hemsidor.

Denna vecka är det Gotlandicabibliotikarien Maja Markhouss på Almedalsbiblioteket som tipsar.

Kärleksrelationer och vänskap, våld och blot, i österled och västerled. Här är tre romaner vars handling utspelas under vikingatiden, och delvis på Gotland.

Mannen från havet / Mannen som kom hem, Dagmar Edqvist (2006, första utg. 1968)

(Närs hembygdsförening)

Gunlaug går till stranden varje kväll i hopplös väntan på att hennes unge make ska komma tillbaka. Där hittar hon istället den danske stenristaren Ingolf, vilken klarat sig undan en säker drunkningsdöd. Ljuv kärlek uppstår, men paret får kämpa emot traditioner, religion och familjekrav.

Romanen är skriven på 1960-talet, och utspelas på Gotland under 800-talet. Paralleller kan emellertid dras med dagens samhälle vad gäller främlingsfientlighet, hederskulturer, gängmentalitet och maktstrukturer vad gäller klass och kön .

I den andra delen återvänder Eyvind, som Gunlaug väntade på, till Gotland. Men en stor del av handlingen speglar hans liv vid det kejserliga hovet i Konstantinopel och vid ett munkkloster på Irland. Religiösa grubblerier spelar en stor roll i denna del. Kvinnorna är starka och väljer sin väg, samtidigt som det ändå är männen som för handlingen framåt. Som historiskt familjedrama utan tjafs om dagishämtningar och inköpslistor känns Edqvists roman uppfriskande att läsa. Hon skriver så att man nästan känner blodlukten vid bloten.

Sagas krönika, Agneta Arnesson Westerdahl (2012)

(Krilon)

Den unga Saga ser sig tvungen att fly från hemmet för att undkomma sin våldsamme bror. Hon tar sig från Lågendal i Norge och blir där omhändertagen av en rik familj. Hon får följa med på handelsresor med gårdens frilloson och hans följeslagare på deras skepp. De far via kända handelsplatser som Hedeby och Ribe, för att till slut hamna i Västergarn på Gotland.

Boken handlar om människohandeln som förekom under vikingatiden, motsvarande dagens trafficking. Krönikan är en fiktiv berättelse men Sagas öde är baserat på historien om Osebergsdrottningen i 800-talets Skandinavien. Huruvida Sagas liv är okonventionellt för tiden vet vi inte, hon lär sig hantera svärd och båge men är samtidigt den vackra sköldmön som följer sina män. Kvinnor med pengar och namn hade makt då liksom idag, medan fattiga trälkvinnor inte hade någon makt varken i hemmet eller i samhället. 

Författaren är arkeo-osteolog och det märks på den detaljerade och levande beskrivningen av människor och djur, men även av föremål och sysslor. Samtidigt är språket , storyn och berättarstilen som hämtat från ett modernt relationsdrama som kan tilltala såväl unga som äldre. Med tanke på dagens globala människohandel, kan frågan ställas vad som skiljer och vad som förenar människorna på 800-talet från oss på 2000-talet?

Röde Orm: en berättelse från en okristen tid, Frans G. Bengtsson (2012, första utg. 1944/48)

(Norstedt)

Den unge skånegrabben Orm Tostesson blir tillfångatagen av ett gäng blekingar, men eftersom han visar prov på både mod och duglighet blir han en accepterad medlem. De far på rövarfärder och kommer till Andalusien, och möter både lycka och motgång. Orm får pröva på att tjäna som galärslav för morerna och lär sig arabiska på köpet, vilket kommer till nytta när han sedan får plats som livvakt åt den mäktige Al-Mansur. Gänget hamnar på julgästabud hos Harald Blåtand, innan de drar vidare österut och gör b l a ett kort strandhugg på Gotland.

Det handlar alltså om Frans G Bengtssons äventyrsroman som han skrev på 1940-talet, och som nu kommit ut i ännu en nyutgivning. Orm och hans vikingagäng handlar med slavar, använder yxa och svärd för att tillskansa sig både guld och silver och inmundigar en hel del mjöd. Men de är samtidigt öppna för nya idéer (särskilt om det gagnar dem), och har en förmåga att acceptera hur andra människor lever och tänker, oavsett hudfärg, språk eller religiös tro. De glömmer inte heller en väntjänst.

Man kan inte låta bli att tycka om Röde Orm och hans trogne vapendragare kvinnotjusaren Toke, trots att de förstås är ena skränande och våldsamma "bad guys". Det är så roligt att man skrattar högt flera gånger, och det är verkligen en läsvärd och underhållande klassiker. En svensk filmatisering av Röde Orm är också äntligen på gång, men i väntan på biopremiären rekommenderas boken!