Tre kvinnliga författare

Sverige har åtskilliga goda berättare. Magnus Snygg från Fårösund  bibliotek tipsar om tre kvinnliga ur en och samma generation (nästan) som alla har alla givit ut nya böcker de senaste två åren.

Snöängel – av Anna-Karin Palm (Bonniers)

Den unga, föräldralösa Hedvig rör sig genom Stockholm den underliga vintern 1985-1986
medan hon söker efter sin systers bortsprungna hund, vilken är central i handlingen.
Hon umgås med vänner och går på fester, men det finns någonting undflyende över henne
och allt som händer – och allting tycks eskalera.

Med säker hand leder Anna-Karin Palm läsaren genom en vinter där åtskilliga personers liv och
handlingar tangerar varandra och, inte minst, dåvarande statsministern Olof Palme; och medan
Hedvig rör sig genom staden på jakt efter sin systers hund och svaret på gåtan om vem hon
verkligen är, lyser även gångna tiders Stockholm igenom och luckrar upp gränserna mellan
då och nu – och på en vacker plats i Frankrike sitter en av aktörerna och minns allt som hände
den där underliga vintern.

Himmelsdalen – av Marie Hermanson (Bonniers)

Ingen bok av denna författare är den andra lik. Den här gången är handlingen förlagd till
Alperna och en naturskön plats dit utslitna människor kan resa för att vila ut och återhämta sig
– eller? Daniel reser till Himmelsdalen för att träffa sin tvillingbror Max, men Max försvinner och
ingenting är vad det verkar vara och det dröjer inte länge förrän Daniel befinner sig mitt i en mardröm.

Med sedvanlig fantasi och psykologisk insikt låter Marie Hermanson sin berättelse utvecklas
till något annat än det läsaren tror, men här förundras man mer än vanligt över hennes
förmåga att placera ordinära människor i extraordinära situationer på ett trovärdigt sätt.

De läsare som uppskattar exempelvis Musselstranden och Svampkungens son
kommer inte att bli besviken på Himmelsdalen.

Morbror Knuts sorgsna leende – av Katarina Kieri (Norstedts)

Karla bor med sin mamma i den svensktalande staden men har sina rötter i byn där alla pratar finska.
När hon befinner sig på den ena platsen tvingas hon försvara den andra. Ibland kommer hennes
två morbröder på besök, dricker kaffe och sitter tysta – och vid enstaka tillfällen ger morbror Knut
sitt sorgsna leende till Karla. Med skarpt öga och få ord tecknar Katarina Kieri komplexiteten i Karlas
dubbla geografiska och språkliga tillhörighet. Att sedan Karla tvingas handskas med kluvenheten
under uppväxten, när det finns så mycket annat att anamma, ta ställning till och lära sig,
gör det knappast lättare för henne. Å andra sidan har hon en stark vilja och en livsenergi som
driver henne framåt – och så har hon ju morbror Knuts sorgsna leende.